Nu när jag står med det pissiga facit i hand
Och fortfarande inte fattar varför
visst är det tragiskt men sant

och man kan kalla det misär
hur vi faller isär som molekyler i cern
men när jag undrar hur vi hamnade här
är det kanske grundlagens enda förbannade värld

Precis som imperier måste gå under
Faller du och jag, faller vi sönder
I våra minsta beståndsdelar
Du och jag, du och jag

Vi kunde vinna mot hela världen
Men inte mot oss själva
Stod oberörda mitt i oroshärden
Och kände grundvalen själva

Peka finger åt de andra och skratta
Våra känslor kan ni aldrig fatta
De är alldeles för starka
Sånt högmod måste gudarna straffa

Jag vill inte falla isär.