igår var cissi och jag i staden hela dagen och filmade, det blev jättespexigt.
vi satt sedan och fikade alldeles lagom för länge, tills linnéa och johanna kom så de kunde hjälpa oss med sista scenen.

jag och johanna åkte sedan och skulle överraska josse på hennes öppet hus i skärholmen. vi fann inte den långa kvinnan så felix fick ta oss långt bort om fjärran där hon stod och sminkade teaterelever. vi lodade sedan runt och sjöng och spelade fint.

kom hem vit tiotiden. då har de kopplat bort internetet så jag blir väldigt ledsen och går och lägger mig. smek på den lilla så kallade musen.

jag är blind och oåtkomlig.
vet inte vem som snodde min syn.
vem var det som ramlade på min stolthet?
vem grävde alla fallgropar?
vad är det som låter sig gräva ner mig?
var ända tanke eller problem blir gigantisk.
jag är ett sandkorn på månen.
ensam och oanpassad.

jag är trött. jag orkar inte mer. måste man gå i skolan. nej det måste man inte. varför känner jag att jag måste. vill inte ha mitt hyllningstal eller snacka massa skit på engelskan om julen. vem bryr sig egentligen. jag är dyster. jag hatar att bada. jag hatar att inte ha några pengar. jag hatar att jag inte har modet till att våga erkänna för mig själv anledningen till varför jag vägrar tro på kärlek.

jag tycker att det är konstigt att så fort vi ska ha simnig så känner man sig helt hysteriskt fet. vad är skillnaden med eller utan kläder? varför kan jag inte få in det i huvudet och sluta sörja?
kan jag sluta klaga på allt och alla, och kanske tillochmed bli glad?

det har varit en riktigt mysig helg.
i fredags var det konsert och fest i farsta, och gårdagen spenderades hemma hos hugo med massa människor. det var ruligt. är inte råpepp på att gå till skolan. men typ bara 4 månader kvar(säger vi)

andreas är vi hos JUSTE FATTARY

Och vad vet du om kärleken?
Förrän du förgäves hatat den
Och vad vet du om när hjärtat kan bränna
För kärlek som aldrig kan dö men inte heller leva?

Det är mitt eget fel
Vad som än hände med mitt hjärta
För jag har alltid vetat att du inte skulle stanna
Jag blir hellre ensam än lycklig med nån annan

feeett jobbigt att skriva svensk-uppsats, den skulle ha varit inlämnad i oktober... suck.
och så får jag inte upp johannas video på tuben heller. grrr, är lite arg, dålig dag jaow.
plus att min rygg gör ont som en isbjörn i afghanistan

nu sitter vi här vid en aviddator, har suttit här alldeles för länge, med en allt för liten kissblåsa. men nu har vi snart fått ner det på en dvd, så i kväll kommer den att finnas på tuben JAAOW, smek på musen.

emoinlägg

jag var 99% säker på att jag skulle dö igår.
kunde inte ens vända på mig, hjärtat klämdes mellan en tång samtidigt som någon jävel hade lagt brännässlor där.
ryggen gjorde förjävligt ont.
låg bara och grät med telefonen i handen så att jag skulle kunna ringa efter hjälp om hjärtat stannade.
vaknade i samma ställning med nackspärr och utan tången i hjärtat.
varje gång jag tog ett lite för djupt andetag så sved det.

som glassplitter

Föll ner...
längre och längre ner.
Slog i marken med en smäll.
Om man nu gråter över ett sånt fall.
Vad gör man då av ett brusten hjärta?
Mitt hjärta är sönder.
Det går inte att få ihop alla bitar igen.

bajshelg, jag vill ta livet av mig.
jag har en kuk i mitt anus, johanna har hittat kärleken,
och viktor kommer överens med sin kuk.

JUSSTE VAD SKA DU GÖRA!?

sitter hemma hos tvillingarna med henke, ed, philip och josefin, ser på film. MYSIGT!

de kom och våldgästade mig och josse och min familj tidigare idag.

det var spännande. smek.

Ge mig en vinterdrog
Ge mig allt du har
Kom nu, jag är kroniskt låg
Bara mörkret hörs
I ditt öga var en storm jag såg
Som sommarsnö
I döda vinkeln ser jag allt du gör

Jag vill gå tillbaka till new-rave stilen nu.
ska gör det.
i morgon kommer jag säkert vilja gå tillbaka till min vanliga stil.
aja. ska försökta iaf!
nico kallade stilen för fluo kid.
jag är kroniskt låg. klarar inte av mer vinter...

jag har haft en långt tråkig dag.
bara massa pluggämnen. pluggade ioförsig inte.
efter att ha övertygat läraren om att inte ha någon lektion så åkte jag in till stan med johanna och linnéa för att trycka igenom en till stålpinne igenom mitt öra.

vi gick runt till fyra olika ställen, gick ingenstans.
då fikade vi lite på sandys och åkte till s:t eriksplan där behövde vi bara pröva två andra ställen, och på den sista så tog de bara fram aparaten och tryckte.

johanna försökte skrämma mig och sa att det gjorde ont,
men om man nu inte tyckte att det gjorde ont när man var nio och har varit emo så oroade jag mig inte så mycket.
det gjorde inte ont. men efter ett tag så mådde jag sjukt illa och såg suddigt. aja. allt går över.
är mest arg över att jag har en blomma i örat och för att det inte gjorde ont.
lite smärta borde man få känna.