jag drunknar snart.
finns ingen i min närheten som kan rädda mig.
det har jag såklart fixat själv.

jag plågas i mitt huvud nu.
finns ingen som kan förstå varför.
den vägen har jag täppt igen själv.

jag är på väg att falla.
helt ensam på berget är jag.
jag har ramlat in i mig själv.

glasbitar skär in i min kropp.
jag ser inga, men känner dem klart och tydligt.
jag själv har skapat dem.

jag är otacksam.
ingen människa kan förneka det.
men jag har inte förmågan till att ändras.