jag tror inte att livet tycker om mig förtillfället. mår ganska skitit. vågar inte gråta heller, jag hatar att bli tröstad, och det leder bara till att jag är arg och dryg. vet aldrig hur jag ska reagera heller. vågar inte ta risker, som idag har jag lärt mig att man inte ska tänka på tunnelbanor, då gråter man. vill ha en manlig kram.