Det blod som jag trodde var stilla det fick du att rinna,
den uppgivna röst som jag nyttjat så illa fick du att försvinna.

Jag somnade den natten i tron på att allt var en del i en kärlekshistoria.
Men det visade sig dagen därpå att jag hade gjort fel när jag gav dig en gloria.

Den jävligaste stunden i livet var den när du gick och allt var förlorat.
Där satt jag med mina grön-gråa ögon och såg med blåögd blick allt jag hade förstorat.

det hjärta som skulle bli ditt på nåt vis,
det fryser nu sakta till is.

Här sitter jag och baddar såren med salt.. Det går åt helvete med allt.

Men den vackraste stunden i livet var den när du kom...