jag faller lätt,
ligger två sekunder med ett hjärta som bultar i 120.
men någon minut senare så är jag uppe på benen igen.

samma visa varje gång.
jag trivs inte på marken.
jag vill se allt stående.
kunna gå och upptäcka nya saker.
varför ska man ligga som en plattgrej på marken och bara stanna där?

how can you blame me?