igår såg jag den där vackraste människan som finns i hela världen.
först vid tunnelbanan och sedan utanför vårt fik.
han den där vackraste människan och hans fina flickvän...

ibland undrar jag vad som hade hänt om jag bara hade ringt.
om jag hade sagt ja och anpassat mig.
jag inbillar mig att det var du som sa nej.
jag bara vill, jag kan liksom inte släppa dig.
jag vill bara ta ut mitt hjärta och skriva ett brev att det faktiskt inte hör hemma hos mig eftersom det ändå bara är han som kan styra det.

jag är så jävla feg.