nej nu undrar jag var jag har tagit vägen?

var är min stil?

varför klär jag inte upp mig längre?

hur kan jag allvarligt talat ha en så rutten och avskalad själ så att jag kan njuta utav att få upptagna killar att vara otrogna?

var är den där anna som trodde att hon var minst värd i hela världen?

och var därför tvungen att ständigt visa sig så att hon inte skulle försvinna?

det här är inte okej längre, nu ska det bli ändring,
i morgon ska jag ha på mig fina kläder.

och jag tackar dig skånska pojke som visade sig vara en manlig version av jag.

spela över allt jag sett
radera allt jag hört
öppna upp min minneslucka
jag önskar att jag var som ett oinspelat band.