konstigt att man kan känna sig så oälskad på så kort tid när man för bara några dagar sen kände sig mer älskad än någonsin...

känns skitskumt att du inte ringer, du ringer liksom alltid.
hatar honom. gör verkligen det.
förstår inte vad du ser... du blir blind.

och det här jävla "bråket" hur töntigt är det egentligen inte?
hur kan ni hata mig så mycket för en dålig dag?
och kräver att jag ska komma tillbakakrypandes och be om er förlåtelse.
jag är inte sån. jag vet att jag inte var så trevlig.
men om ni inte kan acceptera mig för det så får väl våran vänskap jävligt konstigt nog ta slut här.
och förlåt om jag inte har hjälp till något,
lite svårt att hjälpa när ni vägrar prata med mig.
jag orkar inte.