jag kanske är borta i tankarna
jag kanske inte lyssnar längre
men det gör ingenting.

jag är så förvånad på mig själv.
jag tycker inte ens att p är snygg längre. haha.
jag struntar i att e gör som han gör.
och jag skiter helt fullständigt i j.
ibland tycker jag om min hjärna.
fast jag vill ångestäta,
men det tillåter den inte,
orkar ingenting.

egentligen saknar jag att du ringer.
du ringer aldrig nu för tiden.
visst du har en flicka nu,
men jag vill fortfarande ha dig kvar.
vill att du ska kunna förstå det.
fast du kanske har rätt;
"livet förändras och det kommer
kanske inte alltid vara vi två"